Nördighet, kvinnor och feminism, del I - Nörarenor

(Det första inlägget, där jag helt och hållet instämmer med GWU).

En tråkig sak med att vara tjej och nörd* är att det finns en massa tråkiga strukturer som talar om vad som är godkända nördområden och vad som bara är tramsigt. Traditionella (=godkända) nördområden är exempelvis (data- eller roll-)spel, matematik och fysik, fantasy/sci-fi, obskyra band och/eller det mesta som har med datorer att göra. Att dessa områden har blivit kanonsierade kan delvis bero på att det är dessa som ständigt dyker upp i populärkulturen, där utövarna förses med nördattribut som glasögon, dålig hy och/eller tvivelaktig klädsmak. Om en nörd saknar attribut kan vi inte känna igen honom/henne.

Jag tror att det är en av orsakerna till att vi inte godkänner t ex Harelquin-romaner, The Hills, hårprodukter eller handarbete som något som går att nörda ur på. Vilket givetvis inte är sant. Folk har nördat på sådant i alla tider, men eftersom de inte nödvändigtvis har brillor och mild acne har ingen tänkt på dem som nördar.

Det här är säkerligen ytterligare ett exempel på att när tjejer gör något "tjejigt" så räknas det inte och nördighet blir ytterligare en arena där det är dags att ta itu med det. (Och det här visste alla redan, men jag skriver det i alla fall.)

Alltså: för att få ett nördsamhälle där nördar av alla kön känner sig välkomna kan vi inte begränsa nördigheten till hur den ser ut på tv. Och nej, det handlar inte om "uppvärdera det kvinnliga" eller något sådant trams. Det handlar om att alla nördar räknas. Simple as that.

* Jag är fortfarande inte säker på att jag identifierar mig själv som nörd. Jag vet inte inte om det beror på grabbiga strukturer i nördvärlden eller på att jag helt enkelt inte har vad som krävs. Det kommer en lång harang om det här senare.