Sporthataren sportnördar sig

Tänk, det bodde en liten kalenderbitande sportnörd i mig också. Jag har ju alltid gillat konståkning men inte riktigt intresserat mig för det det. Det var ett steg stort nog att inte hata all sport av ren princip. Men med detta OS, och även i viss mån EM i Tallin nyligen är jag helt såld! Dräkterna! Dramat! Dödsspiralerna! Jag har ännu inte lärt mig att se skillnad på en Lutz och en Toeloop men börjar i alla fall kunna se hur många varv de snurrar så jag vet om det är en trippel eller dubbel.

Paråkningen i all ära, men bäst är ju ändå herrarnas singel... Om det inte vore för Plustjenko. Visst är han duktig men att ha honom med är lite som Michael Phelps skulle åka konståkning. Alla vet på förhand att han vinner så det är nästan ingen idé att ha någon tävling. Dessutom åker han ganska träigt, tycker jag, och låter knappt musiken klinga ut innan han tar emot publikens jubel. Varför ska man bry sig om känslan i åket när man kan göra en kvadrupel-trippel-kombination redan i kortprogrammet? Nej, tacka vet jag Lysacek som åker som en balettdansör i fågeldräkt och blir rörd till tårar av applåderna!

Min favorit i tävlingen är dock långt ifrån Plustjenko, Lysacek och medaljstriden (och nej, det är inte Adrian Schultheiss heller). Italienaren Paolo Bacchini gör ett roligt program där han rör sig som en sådan där uppvridbar docka. Här är samma program från någon annan tävling:

I Vancouver åkte han dessutom i jättefin randig tröja och hängslen! Det här är ju så mycket finare än alla kvadruplar i världen. Nu överväger jag starkt att hålla mig vaken till friåkningen som börjar två i natt och börjar nästan, nästan förstå de som tar semester för att se på OS. Sport är ju kul om det levereras i paljettdräkt och ackompanjeras av svulstiga filmlåtar!