En gång sa en kille till mig att jag påminde mycket Aimee Mann. Visserligen menade han personlighetsmässigt snarare än utseendemässigt men jag blev i alla fall lite förolämpad och fattade inte alls vad han menade. Idag är jag fortfarande osäker på om det är en förolämpning eller en komplimang, eller kanske bara ett konstaterande. Jag höll i alla fall inte med.
Aimee Mann har haft med flera låtar i Buffy the Vampire Slayer (en blondin som för övrigt också ska få ett inlägg) och till och med uppträtt på The Bronze. (För de riktigt nördiga: när hon går av scenen säger hon "I hate playing vampire towns" till sin bandkompis och eftersom hon har repliker i serien är hon därmed, enligt Whedoniterna, att betrakta som en karaktär i Buffyverse. Awesome!). Hon har gjort en låt om Ghost World. Hon har gjort världens kanske bästa julskiva (det vill säga den enda julskiva som jag står ut med att lyssna på). Hon hänger med Jon Brion och Paul Thomas Anderson. Över huvud taget finns hon med i bakgrunden i ganska många saker jag gillar. Hon är, helt enkelt, väldigt cool.
Lika svårt som det var att hitta ett kort och kärnfullt The Sundays-citat till den rubiken, lika svårt var det att välja bara en textrad av Aimee Mann att sätta som rubrik här. Ska man ta något vemodigt från Save me, eller Red Vines (sic!)? Nej, något surare måste det såklart bli. Aimee Mann är alltid sur, alltid skeptisk, ibland arg och alltid på sin sida. Hon är en av få anledningar till att jag önskar att jag var bättre på att spela gitarr.
Save me är låten som gör att till och min mamma tycker att jag påminner om Aimee, och nu för tiden kan jag inse att det stämmer. Tur att det är så coolt att vara sur.
(Helst ska man lyssna på Bachlor no. 2 i versionen med låtarna som sedan kom med i Magnolia, men den finns inte på Spotify. Försök få tag i den! Julskivan är det väl för sent för, men den är fin. Även Lost in Space kan rekommenderas.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar