"MOBIL, NYCKLAR, PLÅNBOK" - i väntan på den optimala prylen

Den här dörrmattan från Designtorget skulle inte göra någon nytta hemma hos mig. Inte för att jag alltid kommer ihåg allt, snarare tvärt om, utan för att min kolla-ramsa som jag måste göra varje gång jag går utanför ytterdörren, eller från jobbet, eller förflyttar mig över huvud taget snarare går: "mobilen, nycklarna, plånboken, busskoret, ipod", eller på riktigt kritiska dagar "mobilen, nycklarna, plånboken, busskoret, ipoden och passerkort till jobbet, för fan!"

Eller snarare, den brukade gå så. Sedan Access-kortet infördes på SL, så att man kan låta kortet ligga kvar i plånboken och blippa hela grejen i spärren, istället för att dra ett litet papperskort så har mitt liv blivit en liten gnutta enklare. En sak mindre i ramsan i alla fall. Två saker ihopslagna till en.

Nyligen blev jag uppringd av en telefonförsäljare som prackade på mig en ny mobil, en riktigt high-tech en, som är som en enklare dator med alla funktioner där till. Därmed hoppas jag att två andra saker (mobil, ipod) ska kunna slås ihop till en, och ramsan kommer då blivit väsentligt kortare på bara några månader.

Nästa logiska steg måste ju vara att få in nycklarna i något av de andra paketen. Jag tycker plånboken känns närmast till hands. Det finns ju redan gott om elektroniska lås så inom kort borde vi kunna låsa upp de flesta dörrar endast med hjälp av ett plastkort (som naturligtvis stannar i plånboken) + en eventuell kod. (Jag har hyfsat sifferminne så jag behöver inte gnälla om att "det är så mycket koder nu för tiden"). Eller fingeravtryck-scanning eller iris-scanning i bästa sci-fi-anda.

Den stora frågan för framtidens ingenjörer och it-nissar måste alltså vara hur man ska få ihop plånboken (nu innehållande busskort och nycklar) med mobilen (nu innehållande ipod). Det skulle underlätta min vardag och därmed höja min livskvalitet. Det skulle helt enkelt vara den optimala prylen.

... om det inte vore för den katastrof som inträffar när jag tappar bort den.